fredag 31 oktober 2014

Vi lever i jämlikhetens land


Dagens dikt är kort men tänkvärd:

Lagar i Sverige är alldeles lika
för dumma och kloka, för slöa och pigga.
Exempelvis är det förbjudet för rika
såväl som för fattiga svenskar att tigga.

Där ser man. Sverige är jämlikhetens land. Det ska man vara glad för. Det är demokrati det!
Diktade gjorde givetvis vår favoritpoet Ove Klinthäll. 

torsdag 30 oktober 2014

Ej tjäna på andra men tjäna varandra


Jag har varit krasslig och tänkte gå till doktorn. Då kom jag att undra: Vem äger egentligen vårdcentralen här i byn? Är det jag (dvs samhället) eller nån privat vårdföretagare?
Mänskligheten kan ju delas upp i två kategorier: De som vill tjäna på andra och de som vill tjäna varandra.
Här kommer vi in på frågan om vinster i välfärden. Historiskt sett har sossarna varit mot vinster i välfärden. Olof Palme tog t ex upp frågan i en tv-sänd debatt 1985 och slog fast: Vi slår vakt om barnen, inte om kommersen!
1991 började linjen ändras i och med friskolereformen som Carl Bildts regering drev igenom.
När sossarna kom till makten igen 1994 hade de chansen att riva upp reformen men avstod. Därefter har man accepterat vinster i välfärden och haft en liberal inställning till marknaden.
Jag blev frisk utan att gå till doktorn. Jag slapp alltså ta risken att nån skulle tjäna pengar på min sjukdom. Men i min ålder kan man ju vara säker på att råka ut för all slags ohälsa, så frågan kvarstår: Lever jag i ett samhälle som tar hand om sina åldringar, eller i ett samhälle där nån tillåts tjäna pengar på deras krämpor?  

onsdag 29 oktober 2014

Spara inte! Slösa! Slösa!


Jag letar efter Dagens dikt, naturligtvis i vår favoritpoet Ove Klinthälls samlingar, och fastnar för den här:

Vad är meningen med livet? stod det tryckt på en affisch,
uppsatt av en sekt som nog har evigt liv som nisch.
Men ställa en sån fråga och dessutom affischera!
Livets mening är, för farao, att konsumera!

Så sant. Men för att kunna konsumera måste man ha ett arbete och tjäna pengar. Våra kapitalister avskedar folk och försöker ge så låga löner som möjligt till dom som är kvar. De inser inte att de därmed försämrar för sej själva, korkade som de är.
Jag säger så här: Höj arbetarnas löner så att de får råd att konsumera! Då minskar arbetslösheten när ni får fart på era fabriker som ska tillverka det som ska konsumeras! Då ökar era inkomster och hela samhället blir rikare. Höjda löner ger minskad arbetslöshet!
Nyckelordet i borgerlig ekonomi är spara! Vi bör ändra det till slösa!
Sparsamhet bygger på tron att pengarna kommer före arbetet. Vi kan inte starta det här arbetet, för det finns inga pengar. Man försöker inbilla oss att det behövs pengar för att skapa arbete. När man lika gärna kan vända på det. Först sätta igång med arbetet, sedan värdera det i pengar.
Begreppet spara lanserades av borgarpacket 1976, när moderaten Gösta Bohman var finansminister. Det har sen dess trummats in i våra huvuden av borgerliga media. Vi ska tro att man måste spara i både privat och offentlig verksamhet. Vilket i praktiken betyder att all verksamhet avtar och allt mindre uträttas.
Vi som vill sätta fart på samhällslivet måste bestämma oss för att slösa! 
Slösa med bidrag till fattiga och sjuka! Slösa med pensioner till gamla som får ökade möjligheter att konsumera! Slösa med barnbidrag till föräldrar som drar upp nästa generation arbetare! Slösa med pengar till konst och kultur som gör vårt samhälle drägligt att leva i! Slösa på alla områden så att det blir fart på alla områden!  
Överallt där du ser ordet spara – byt ut det mot slösa!

tisdag 28 oktober 2014

Sveriges enda röda dagstidning


Numera har jag bara en dagstidning, det är Dagens ETC, landets enda röda dagstidning. Den 3 oktober skrev där Kajsa Ekis Eman om hur Näringslivet nästlar sej in och driver kampanjer i övrig press.
Näringslivets största kampanj sen slaget om löntagarfonderna handlar om att göra vinst i välfärden. Det organ som hårdast drivit på i den frågan är Dagens Samhälle, kommunernas och landstingens egen tidning. Chefredaktör är Mats Edman med bakgrund i affärspressen. Hans motto tycks vara att all privatisering är av godo.
Framträdande i Dagens Samhälle är sen han tillträdde 2010 hatet mot vänstern. Om vänstern får inflytande är demokratin hotad, eftersom rätten till vinst är en "demokratifråga".
Att en tidning som ägs av våra kommuner och landsting får bedriva en sådan vulgär högerpropaganda är underligt, skriver Kajsa Ekis Edman.
Det kan man hålla med om. Och hon skriver det i Dagens ETC, "en röd dagstidning för ett grönare Sverige".
Du prenumererar väl på den? Om inte – skippa din borgerliga blaska och gå över till Dagens ETC, så sparar du lite pengar och blir bättre upplyst .
Sveriges enda röda dagstidning – den är också min och din tidning, vi som också vill kunna läsa ledarsidan utan att må illa.

måndag 27 oktober 2014

Hur länge ska vi vänta på socialismen?


I går var jag på Marieborg, den socialdemokratiska folkhögskola där ett antal elever var kommunister när jag gick där 1944. Skolan har genomgått många öden genom åren. På min tid var målet att ge "allmän och medborgerlig bildning". Nu tycks en teaterlinje dominera. Men föredrag och debatter var det, nu som då. När jag försökte sammanfatta och sa:
– Allt pekar ju mot socialism. Hur länge ska vi vänta?
Då åkte knutna nävar upp i luften bland de unga eleverna. Det var överrakande och uppmuntrande.
När jag var elev på Marieborg 1944 hette rektorn Robert Myrdal. Hans fru Greta såg som sin stora uppgift i livet att hålla pojkar och flickor skilda åt. Det lyckades inte. Brandstegen som ledde upp till flickornas rum finns fortfarande kvar.
Det socialdemokratiska rektorsparet lyckades inte heller göra eleverna till sossar. Sedan dess har sossepartiet glidit alltmer åt höger. I dag är det Vänsterpartiet som står för det som sossarna borde stå för. Måtte allt fler bli klara över det!
Mötet med eleverna på dagens Marieborg gav anledning att tro det bästa. 

lördag 25 oktober 2014

Blicka framåt eller tillbaka?


Det är visst i natt man ska gå över till vintertid och ställa om klockan. Men ska man ställa om den framåt eller tillbaka? Då läser jag i min morgontidning att det är lätt att komma ihåg: Eftersom det är höst och man ställer tillbaka trädgårdsmöblerna så ska man ställa tillbaka klockan.
Till alla oss som inte har villa och trädgård, dvs till större delen av mänskligheten, kan jag ge ett bättre råd:
Eftersom vi på våren ser fram emot sommaren kan vi ställa fram klockan då. Och eftersom vi nu på hösten ser tillbaka på sommaren kan vi nu ställa klockan tillbaka. Och sova en timme längre i natt.
Så enkelt. Sov gott! Och ge dej själv en timmes längre sovtid. Det förtjänar du. Och de flesta av oss, antingen vi har villa och trädgårdsmöbler eller inte.

fredag 24 oktober 2014

Här brister inga sängar längre


Varför ska jag dikta själv, när jag bara kan gå in i min dator och plocka fram dikter av det oefterhärmliga geniet Ove Klinthäll? I dag bjuder jag dig, käre läsare, på denna tanke av hans penna:

Det här är en sanning som evigt står fast
och som alla män bör besinna:
Det är skönare lyss till den säng som brast
än att aldrig älska en kvinna.

Så sant. Men tyvärr är jag nu för gammal för att få höra sängar brista av sådan anledning. Dessutom är jag numera ensam, sedan hustru Inga för något år sedan kilade vidare. Även denna ensamhet har vår favoritskald tolkat i rimmade rader:

Det där att vara ensam kvar
är trist som alla vet.
Man äter hellre gröt i par
än biff i ensamhet.

Med detta i tankarna går jag nu att äta min morgongröt och ser med smärta tillbaks på den tid när vi var två vid gröten och leverpastejmackan.
Kära hustru Inga, det är fan att jag inte är religiös och kan tro att vi ska ses igen. Men på söndag ska vår dotter Gittan köra mej till nåt jubileum på Marieborg, har hon lovat. Marieborgs folkhögskola, där vi träffades på hösten 1944 för att sedan hänga ihop i nästan 70 år.
Vi var 29 elever men skulle vara 30. Jag gick ner till stationen för att möta den trettionde eleven. Av tåget steg en mager flicka med en väska i ena handen och en fiollåda i den andra. Föga anade vi då vad allt vi skulle uppleva tillsammans under de kommande 69, nära 70 åren…
Minnet får mej nästan att gråta. Av glädje och av sorg. Se där, nu blir jag sentimental. Och det är inte bra. Att visa känslor, nej det ska man ju inte. Tuff och hård och kall – tyvärr är det ett ideal som jag har svårt att leva upp till.

torsdag 23 oktober 2014

Bort med småborgerlig anständighet!



Dagens dikt är skaldad av vår ovärderlige favoritpoet Ove Klinthäll och
lyder sålunda:

Om en nu ska vara riktigt noga – och det ska en! –
så måste en ju säja att det är väl själva faen,
att en ska stå till svars för allt – trots nit och flit och slit,
när en ju inte ens har bett om att få komma hit.

Den dikten känns som om den kom direkt ur ett särgat hjärta – mitt! – med tanke på de reaktioner jag mötte på gårdagens blogg med rubriken Ett bra knull och en god middag.
Jag anade inte att det fanns så mycken småborgerlig anständighet här i landet. Sån anständighet som står i vägen för det fria konstnärliga skapandet. Fy sjuttsingen! Bort med den!
  

onsdag 22 oktober 2014

Ett bra knull och en god middag


Det finns i mitt grannskap en inflyttad familj, jag tror den kommer från Grekland. Mannen heter Gregorius. Vad kvinnan heter vet jag inte. De har varit gifta i femtio år och jag går dit för att gratulera dem när de firar sin långa samvaro. Det har varit ett lyckligt äktenskap. Jaså, säger jag. Och vad är ett lyckligt äktenskap för dej? Det är då Gregorius säger:
– Ett bra knull och en god middag.
Då frågar jag hans fru om hon håller med. Det gör hon, för en grekisk fru säger inte emot sin man.
– Fast det är ju jag som får laga middagen, säger hon.
Så visar hon ett fotografi på ett flygplan. Deras son är pilot och flyger för SAS. Planet på bilden är sönderplockat och tydligen under reparation. De tycks vara i två delar, delat på mitten.
– Det här får inte hända när de är uppe i luften, säger hon. Om jag bara kan vara säker på att hans flygplan inte går sönder när det flyger, då är jag lycklig.
Jag googlar begreppet flygsäkerhet och får veta att det är sällsynt att flygplan går sönder eller störtar. Flyget är numera ett av de säkraste masstransportmedlen, kanske det säkraste.
I dag är jag bjuden på lunch hos Gregorius och hans fru. Då ska jag visa henne vad googel säger om flygsäkerhet. Då blir hon lycklig.
För en åldring som jag känns det gott att hitta något sätt att gör en kvinna lycklig.

tisdag 21 oktober 2014

Ett tack till Socialdemokratin


Jag är sjuk och eländig. Min vän poeten Ove Klinthäll försöker trösta mej. Det kunde väl ha varit värre, skriver han, och meddelar att det förr på sina håll rådde andra omständigheter än de vi dag ska stå ut med:

"Bort längtande vekhet ur sotiga bröst…
Ni minns väl Dan Anderssons sång?
Visst hade dom kortspel och brännvin till tröst,
men nog var det klent hålligång.
Det fanns ingen TV som alltid stod på
med nyheter, idrott och såpor.
Dom hade nog skaffat en video då
och kollat på rullar med råporr.
En karl med en vesen fiol, det var allt.
Nån gång sjöngs en råbarkad sång.
Fy fasen sånt liv, mörkt och tråkigt och kallt
och inte madrasser en gång!


Så lägger han till några typiska enfaldigheter och skriver: "Tänk själv hur det kunde ha känts om du varit skoxarbetare, men du har väl aldrig hållit i en yxa, din gamle manschettproletär."
Jag, som tillbringat årtionden med hustru Inga i gamla kåkar med vedspis och braskamin som värmekällor! Nog har jag huggit ved! Nog har jag hållit i en yxa! Att jag nu slipper göra det i nittiårsåldern kan jag tacka Klinthälls socialdemokrati för, den som skapat det unika svenska folkhemmet. 

måndag 20 oktober 2014

Jag har faktiskt en bakgrund som artist


När man ligger sjuk sover man mycket. Och drömmer. I natt drömde jag mej 85 år tillbaka i tiden, till min tidiga barndom. Jag var en liten söt gosse, det kan man se på gulnade fotografier. Men jag var också ett sjukligt barn. Sjukhuspersonalen blev min första publik som artist. För dem sjöng jag en liten visa som mor lärt mej:

Där växte uti dalens famn
en liten blomma utan namn.
Bland dalens alla blommor små
hon vackrast var ändå.
En liten fjäril flög så glad,
att blomman kyssa få han bad.
Och blomman upp sitt öga slog
och nickade och log.
Men fjärilns kärlek är så kort,
till andra blommor flög han bort.
Och blomman ner sitt öga slog
och vissnade och dog
och dog
och vissnade och dooog.

Sen växte jag upp och blev med i IOGT. Där spelade vi revyer, t ex på Boulevardteatern i Stockholm. Jag spelade gitarr och blev jazzmusiker tillsammans med dragspelaren Elver Rydelius. Honom tog militären livet av när han låg i lumpen. Dom trodde att han simulerade när han fick brustet magsår – och så dog han.
Mitt liv som artist fick ett avbrott. Det återupptogs så småningom i föreningslivet. Jag har alltid spelat och sjungit i föreningar där jag varit med. Ibland tillsammans medmin bror Tor, kallad Tojan, som spelar piano.
Repertoar har aldrig fattats. Vår far Gunnar gjorde massor av låtar och fick ut tre grammofonskivor, innan kriget kom 1939 och satte stopp för skivindustrin.
Vi hade en härlig musikperiod på senare tid med Cittronilerna i Norrköping. Sen det gänget splittrades har mitt liv blivit fattigare. Och även kulturlivet i Norrköping för den delen.
Numera händer det att jag sjunger och spelar i PRO. Det påstås att jag låter bättre än man skulle tro för min ålder. Men mest sitter jag ensam med min gitarr och upplever gamla minnen.
Bland mina vänner är jag känd som författare. Men jag har faktiskt också en bakgrund som artist. Något som jag kanske borde ha satsat lite mera på. 

söndag 19 oktober 2014

Vill drabbas av lite trevlig yrsel


Fortfarande sjuk och förkyld, hosta och feber. Jag googlar begreppet förkylning och får veta att symtomen är halsont och att det känns obehagligt i näsan. Vanligtvis följer sedan nysningar eller att näsan börjar rinna under den andra eller tredje dagen.
Det var inget nytt, det där visste jag redan.
Detta inträffar när kroppens slemhinnor attackeras av förkylningsvirus. Slemhinnorna svullnar då upp och producerar mer slem än vanligt, och man får rinnande näsa eller nästäppa och huvudet känns tungt. När du har en vanlig förkylning kan du få hosta som kan vara i upp till två veckor.
Jaha, nu har det väl nästan gått två veckor, så då skulle jag snart vara frisk då.
Men så är det ju yrsel också. Enligt Läkartidningen är yrsel ett diffust begrepp. De flesta upplever yrsel som något negativt. Då var det väl något annat jag drabbades av i natt fast jag trodde det var yrsel.
Jag var i Paris, gick från nattklubb till nattklubb och dansade med de finaste flickor och drog med dem upp på hotellet… ja, yrsel är ju ett diffust begrepp, men nog var det väl yrsel jag drabbades av?
Nu är jag vaken och hostar och nyser. Ensam är jag också, för jag tillåter ingen att komma på besök och bli smittad.
Roligt är det inte. Nu har jag gnällt och klagat. Nu går jag tillbaka till sjuksängen och hostan och hoppas att drabbas av lite trevlig yrsel igen. 

lördag 18 oktober 2014

Det blir bara värre med åren












 I dag är jag sjuk och förkyld, så några kloka ord från mej blir det inte. I stället får poeten Ove Klinthäll glädja er med en Dagens dikt:

"Det blir bara värre med åren det där",
skrev Taube i den välkända dikten.
Då avsåg han inte prostatabesvär,
den sviktande hörseln och gikten.
Han menade kärlek och danser och skämt,
han ansåg sig charmig och gosig,
men karlfan var stollig, det tror jag bestämt,
och helt säkert knasig och tosig.

Jag är som sagt sjuk och sängliggande. Men även som frisk är jag handikappad.  Härovan har det insmugit sej någonting med linjer och rutor som jag inte vill ha där. Och inte heller kan ta bort. Hur gör man?
Frågar jag medan jag återgår till sängen med feber och hosta.


  

fredag 17 oktober 2014

Jag är glad åt att vara vid liv


Nu diskuteras var man får röka nånstans. Jag skulle hellre diskutera om man bör röka. Själv var jag rökare i 40 år, mellan 1940 och 1980.
Det började när jag var femton år och springsjas på ett tryckeri. Tobaken var ransonerad. Om jag köpte cigarretter åt gubbarna på tryckeriet kunde jag få en tobakskupong som naturligtvis måste nyttjas.
Sen hamnade jag i lumpen på F11 i Nyköping. Där blev jag skrivbiträde åt två gamla officerare, en överste och en kapten. Den gamle kaptenen var rökare och kastade sina fimpar i en papperskorg där jag kunde plocka upp dem och stoppa dem i pipan. Tyvärr spottade han också i papperskorgen, så det var lite läskigt.
Sen blev jag gift med Inga och fick vår dotter Gittan. Som familjens överhuvud ansåg jag mej ha rätt att röka hur mycket jag ville. Inga och Gittan måste ha andats in tobaksrök i många år för min skull.
Rökandet blev dyrt och jag beslöt att sluta. Då var det 1980. Vi åkte till Kuba, och på Kuba kan man inte sluta röka, så goda cigarrer som dom tillverkar där.
Men hemkommen fattade jag mitt beslut. 1980 slutade jag röka.
Nu läser jag i Dagens ETC att var tionde person röker i Sverige. Var tionde person andas in rök i lungorna. Rök som innehåller ammoniak, arsenik, kadmium, nikotin, formaldehyd, glykol, vätecyanid och en hel del annat.
Den röken framkallar en positiv belöningseffekt i hjärnans belöningscentrum. Men den blir också orsak till hjärtsjukdomar, lungcancer, cancer i munhålan, magen, njurarna, urinblåsan och blodet.
Jag rökte i fyrtio år. Jag vet inte hur det ser ut i mina lungor, men jag är glad åt att fortfarande vara vid liv.   

torsdag 16 oktober 2014

Var det verkligen det vi ville?


I tidningen ETC 11 oktober skriver Maria-Pia Boëthius:

"Naomi Klein har återigen skrivit en avgörande bok, This changes everything. Vi kan inte drömma om att behålla kapitalismen som den är och tro att ledarna och deras experter ska rädda världen; avgörandet ligger nu hos oss. Kapitalismen har misslyckats, men nästan övermäktiga krafter försöker dölja detta uppenbara faktum. Den nya regeringen i Sverige är halvt om halvt medveten, tack vare V och MP, om vad som håller på att hända med planeten. Borgarna, Sverigedemokraterna, stormedia, kapitalet, finanssektorn och praktiskt taget hela pr-industrin förefaller barnlösa – de ger faen i kommande generationer."

Detta kan man låta poeten Ove Klinthäll kommentera med en vers om Lasse Lille:

Världen, är den särskilt stor, Lasse Lasse Lille?
Alltför många därpå bor, många äger inte skor,
äger inte får och kor fast dom gärna ville.
Man får knappt med proteiner,
man får fel slags vitaminer,
sjuka som får mediciner räknas i promille.
Vart du dej i världen vänder
lär du träffa på e-länder,
välstånd på ett fåtal händer.
Lasse, Lasse lille, var det det i ville?

Nej, det var det inte!




onsdag 15 oktober 2014

Rädda jorden! Krossa kapitalismen!


Det kan tyckas tjatigt att alltid återkomma till Krossa kapitalismen, men det känns nödvändigt. Det gäller att rädda oss själva och jordklotet. Låt mej citera Lars O Nilsson som i Flamman 9 oktober skriver om vad som behöver göras för att stå emot miljöförstöring och fascism.
Han skriver under rubriken Rädda jordklotet, krossa kapitalismen bland annat:

"Med sju miljarder människor ihopträngda på en liten planet som håller på att få ont om resurser, med städer som försvinner under väldiga moln av föroreningar, med smältande glaciärer och istäcken, och arter som dör ut varenda timme så behöver vi förtvivlat en plan för att undgå ekologiskt sammanbrott.
Samtidigt pågår en politisk högervridning i Europa och Nordamerika. Dess anhängare vill dela upp mänskligheten efter ras och ställning, och ses av en del som ett alternativ till nödvändigheten, och ett sätt att rädda det bestående. Därför är det nödvändigt med en antifascistisk offensiv för mänsklighetens skull.
Krossa kapitalismen! Rädda jorden!" Lars O Nilsson

Vem Lars O Nilsson är vet jag inte. Om man googlar hans namn får man ingenting veta. Han är anonym men klok och medveten. Det kan ju också vara till glädje och antyda att klokhet och medvetenhet sprider sej i folkhavet. Till slut måste vi ju alla ställa upp på de självklara kraven: Krossa kapitalismen! Rädda jorden!  


tisdag 14 oktober 2014

Dags för socialism


I Flamman 2 oktober skriver tre medlemmar av Ung Vänster en insändare med rubriken Dags för socialism. En text som jag gärna vill ge vidare spridning:

"I dagens Sverige tjänar en vd 46 gånger så mycket som en industriarbetare. Så här stora inkomstskillnader har vi inte haft i Sverige sedan 1930-talet. Samtidigt finns det mer pengar i Sverige än någonsin, men i stället för att pengarna går till dem som behöver går de till dem som redan har.
Det här slår hårdast mot de redan utsatta – arbetarklassen, där en majoritet består av kvinnor. Pengarna som borde gå till att anställa fler i välfärden går i stället ned i riskkapitalisternas fickor. Överklasen blir rikare på bekostnad av arbetarklassens hälsa.
 Men det behöver inte vara så här. Vi vill ha ett socialistiskt samhälle. Ett samhälle där pengar inte betyder makt utan där du har lika stort politiskt inflytande oavsett storleken på plånboken.
Vi vill ha ett samhälle byggt på jämlikhet och rättvisa."

Så skriver tre unga vänsterpartister i Stockholm. Man kan hålla med dem. Men inte bara det. Man kan hoppas att vår nya regering vågar söka sej vänsterut i stället för att flirta med de borgerliga så att de här unga vänstermänniskorna kan få något att säga till om.